Jessica och Justin (även fast hon inte ser ut så, och att dom inte har på sig dom kläderna.)

Jaha, du menar så. Ja jag har också tänkt att jag borde ha det, men jag suger på att klippa ihop bilder och sådant. Fast det kanske inte spelar någon roll, eller? Men jag kan börja med det, fast det kommer nog se lite wierd ut då eftersom jag som sagt inte kan klippa ihop bilder och det.
Tack för tipset :) <3

UPDATE: Nytt kapitel kommer nog mest troligt imorgon klockan nio! Har ganska mycket prov och plugg just nu, hoppas ni förstår.

Jesscia

Jag tittade på henne med en förvånad blick.
- Vad då, ”jag vet vad vi gör!!”, sa jag och härmade hennes röst.
- Haha, du är ju helt sjuk, sa hon och slog till mig och skrattade. Jag kunde inte göra annat än att skratta med henne.
- Men vi kan ju fråga Justin om jag också kan följa med på turnén, då slipper vi ju vara ifrån varandra så länge, fortsatte hon sen.
- Du kan vara smart när du måste, sa jag och kramade om henne.
- Men kom igen nu, vad har vi att förlora?! sa hon och ställde sig upp och började gå iväg.
- Och bråttom också, sa jag för mig själv. Sedan följde jag efter henne.

Justins perspektiv

Så fort Jessica hade sagt sitt och gått iväg till dom andra kände jag hur sårad jag kände mig. Hon hade ju varit så snäll mot mig hela kvällen, nog fanns det lite undantag under kvällen när hon blev lite sur och dryg. Men hon hade ändå varit så snäll.
Hon hade dansat med mig, pratat snällt med mig. Jag trodde nästan att hon hade börjat gilla mig. Det hade varit en dröm för mig! Jag kan inte förklara med ord hur underbart det skulle vara om hon gillade mig och det kunde bli vi två.
Ja, nu förstår ni nog att jag gillar henne. Men det finns ju en till liten sak som är i vägen för att det skulle kunna bli vi två - Jasmine. Eller två saker till - Jasmine och Selena. Båda dom har visat intresse för mig, fast jag gillar ingen av dom mer än som en vän. Jag såg även på Jasmine och Selena att dom inte var ärligt glada när jag och Jessica hade dansat. Dom hade leenden i ansikten men dom var falska. Fast dom kanske är glada för att vi, eller jag åtminstone, är glad. Leendena kanske inte var falska på sättet att dom var dumma och elaka, dom var nog falska på sättet att dom hellre hade stått där själv, men ändå är glad för våran, eller min, skull.
Jag tittade efter Jessica när hon gick till dom andra, och jag såg hur Jasmine tog sig fram till Jessica. Dom började prata med varandra, jag hörde varje ord. Jasmine verkade sur på Jessica, men Jessica tog det bara lugnt som att jag inte hade några känslor alls. Men trots att Jessica är såhär mot mig, gillar jag henne ändå.
- Vad då såra honom? Jag sa bara att han inte var speciell för att han Justin Bieber. Om någon säger något sådant till en och man blir sårad så är det bara för att man tror att man är så jävla speciell, skrek Jessica till Jasmine. Då kom Lila fram till Jessica och började lugna ner henne och Jasmine gick iväg.
Just det där hon sa, om att jag tror jag är speciell för att jag är Justin Bieber är inte sant. Jag tror inte alls att jag är speciell och att jag skulle ha något plus med allt. Men det många glömmer är att jag också har känslor, jag är bara en vanlig kille som lever sin dröm - ingen superhjälte.
Innan jag visste ordet av det var Jasmine framme hos mig och började prata om att jag inte ska lyssna på Jessica. Att Jessica kan bli såhär ibland. Att Jessica har fel, och att både hon och Jessica vet att jag inte alls tror det.
Eller det var i alla fall det jag fick ihop meningarna som efter ett tag. Jag var inte alls koncentrerad på vad Jasmine sa, jag tittade bara på Jessica som hade gått iväg med Lila. Dom hade satt sig i soffan och satt och pratade om något. Jag har inte en aning om vad för jag hör inte vad dom säger, men det verkar vara något roligt för dom skrattar ganska mycket. Jag såg också att Jessica kastade lite blickar mot mitt håll.
När Jessica och Lila kramades kände jag hur jag blev avundsjuk på Lila som får krama henne. Men det var inget jag visade för Jasmine som fortfarande stod och prata om Jessica och hennes beteende. Jag hade knappt uppfattat ett ord efter att hon sagt att ingen av dom tror att jag tror att jag är speciell.
Jessica och Lila fortsatte prata, skratta och kramas. Inget märkvärdigt för någon här inne, men för mig var det fantastiskt att se. Att se Jessica så glad tillsammans med någon. Om hon bara hade kunnat vara så glad mot och med mig också...
- Du, Justin? hörde jag Jasmine säga.
- Eh, ja? sa jag osäkert.
- Har du ens hört något av vad jag har sagt? frågade Jasmine samtidigt som jag såg att Jessica och Lila var påväg mot vårt håll.
- Kolla. Jessica och Lila är påväg hit, sa jag bara för att undvika att erkänna att jag inte lyssnat på Jessica.
- Jaha, vad kul. Men har du lyssnat på mig något? frågade hon igen. Jag tänkte precis svara när Jessica och Lila kom fram till oss, i den mest perfekta tiden. Mina räddare!
Fast det kändes ändå konstigt att dom bara helt plötsligt kommer fram till mig nu. Jessica är ju sur på mig. Hon kanske vill säga förlåt?

---

Hur kommer det gå nu? Vad kommer Justin svara?
Kommentera :)

Nu måste jag plugga lite innan jag ska gå och lägga mig (tidsinställt inlägg).

Hur menar du med att ha bilder till varje del? Svara gärna i en kommentar så jag kanske kan börja med det.
Måste bara säga att det är sådana här kommentarer jag gillar. Kommentarer med tips och åsikter osv. Jag gillar ju kommentarer med bara tips eller åsiker också, om ni förstår hur jag menar ;)
Tack, och mer kommer imorgon klockan tolv!

Tänk om Justin tolkade allt fel? Tänk om han trodde att dansen var signaler till att jag gillar honom. Vad händer då? Och han vet ju att jag brukar vara dum och så mot honom, och nu har jag ju nästan inte varit det. Tänk om han tar det som en signal för att jag gillar honom också? Då kommer mitt liv gå under... att vara med honom i flera månader om han tror att jag gillar honom, det skulle aldrig gå.
- Varför gick du bara?
Jag vände mig om och där stod han. Justin, självklart.
- Varför jag gick? Jag sa en sista dans. Och vi dansade. Menar du att jag skulle stå där och titta på dig istället? sa jag irriterat.
- Ehm, alltså..., sa han och jag såg direkt att han blev väldigt osäker.
- Va? Alltså vad då? frågade jag, med samma irriterade röst som förut.
- Det var inte så jag menade. Jag tänkte bara vara snäll och så, och sen gick du bara. Så jag tänkte bara om du hade något speciell anledning, sa han och tittade ner.
- Nej, varför skulle jag ha en speciell anledning bara för att gå ifrån dig? frågade jag kaxigt och jag betonade verkligen speciell och dig.
- Alltså, varför måste du vara så dryg? sa han och nu såg han inte osäker ut länge, nu såg han nästan arg ut.
- Jag frågade en fråga, svara på den!
- Men åh, du fattar ju inte. Jag menade inte att du måste ha en speciell anledning bara för att det handlar om mig..., hann han säga innan jag avbröt honom.
- Nähe, vad menade du då? frågade jag och slängde en snabb blick runt mig för att se om det var många som hade märkt oss. Som tur var hade nästan ingen det.
Jag inväntade ett svar, men jag fick inget.
- Jag förstod väl det. Du menade visst så. Men tror inte att du är så jävla speciell bara för att du är fucking Justin Bieber, skrek jag till honom och vände på klacken och lämnade honom. När jag gått bort till dom andra tittade jag lite smått mot hans håll. Han stod och tittade mot mig. Man kunde se att han såg ledsen ut, han var sårad. Men jag brydde mig inte. Han ska inte tro att han är speciell bara för att han är Justin Bieber.
- Jessica, vad i helvete gör du? sa Jasmine till mig när hon kommit fram till mig.
- Vad då? frågade jag och tittade mot Justin igen. Han tittade på mig fortfarande.
- Du skulle ju vara snäll mot honom, inte såra honom, sa hon.
- Vad då såra honom? Jag sa bara att han inte var speciell för att han Justin Bieber. Om någon säger något sådant till en och man blir sårad så är det bara för att man tror att man är så jävla speciell, skrek jag till henne.
- Snälla Jess, lugna dig, sa Lila och kom fram till mig.
Jasmine gav mig bara en sur blick, en blick som sa att hon var väldigt sur och besviken på mig och att vi får ta det här sen.
- Lila, vad ska jag göra? Han tror säkert att jag gillar honom, sa jag och suckade.
- Kom vi går och sätter oss, sa Lila och vi gick och satte oss i en ledig soffa.
- Varför det? Och gör du inte det? frågade hon och log.
- Haha, den var bra, sa jag och log.
- Oj, du gillar honom verkligen inte, sa Lila och skrattade.
- Om jag gör, och så gjorde jag inte det, sa jag.
- Alltså nu fattar jag inte, gillar du honom eller inte? frågade Lila som såg en aning förvirrad ut.
- Men du är då allt trög! Nej, jag gillar honom inte, sa jag och skrattade.
- Okej, men om du inte gillar honom varför skulle han då tro att du gillar honom?
- För att varje gång, då menar jag varje gång, jag har varit i närheten av honom har jag alltid gjort något dumt mot honom... eller ja jag tror du förstår hur jag menar? sa jag och tittade på Lila. Hon nickade bara till svar.
- Så jag lovade Jasmine att jag skulle vara snäll mot honom idag, så därför dansade jag med honom och allt annat..., sa jag och tittade efter Jasmine. Jag hittade henne, bredvid Justin. Oväntat? Nej.
- Alltså hur tycker du själv att det gick med att vara snäll mot honom ikväll? frågade Lila och skrattade.
- Det gick så jävla bra som det bara kunde gå, sa jag och började skratta jag med. När vi hade slutat skratta och återhämtat oss tittade jag på Lila.
- Jag kommer sakna dig så himla mycket att det inte ens finns ord för hur mycket jag kommer sakna dig, sa jag och kramade om henne.
- Du ska alltid tjorva till det, man fattar ju knappt vad du säger och menar, haha. Men jag kommer sakna dig så otroligt mycket också, sa hon och kramade mig tillbaka.
- Jag vet vad vi gör!! utbrast Lila efter ett tag.

---

Vad är det Lila har kommit på nu?
Kommentera så får ni fortsättningen :)

Vi dansade hela låten. Hela tiden kände jag mig obekväm samtidigt som jag gillade att stå där och dansa med honom.
Så fort låten var slut släppte jag taget om honom och var precis påväg att gå när han tog tag i min arm, igen.
- Tack, sa han och tittade djupt in i mina ögon.
- Tack för vad då? frågade jag och jag förstod verkligen inte vad han menade med tack.
- För att du dansade med mig, och för att du kom hit. Du har gjort den här kvällen till den bästa i mitt liv, sa han och log stort mot mig.
- Oj, var det ända som kom ur min mun. Han började skratta lite, sedan log han mot mig och nickade bakom mig.
Vad är det nu då?
Jag vände mig sakta och osäkert om. Det jag fick se när jag vände mig om var faktiskt lite oväntat, eller rättare sagt väldigt oväntat. Där stod alla mina kompis, Jessica, Justin kompisar och hans kändiskompisar och tittade på oss. Alla hade ett leende i ansiktet. Men jag genomskådade Jessica och Selena, dom hade inte riktiga leenden i ansiktet. Det var fake. Det syntes inte lika tydligt på Selena som på Jessica. Kanske för att jag inte känner henne, och inte kan se bara sådär när hon ler även fast hon inte vill. Sådant lär man sig när man är med en person mycket.
En annan sak som gjorde att jag förstod att Selenas leende var fake var att hon snabbt vände bort blicken, och då såg hon verkligen ledsen ut.
- Verkar som dom sett oss, sa Justin. Och åter igen var det han som ryckte mig tillbaka till verkligheten.
- Hehe, ja, sa jag bara och tänkte åter igen gå.
- Du Jessica? sa Justin snabbt och jag vände mig om igen.
- Ja, sa jag osäkert.
- Du kan verkligen dansa, sa han och log mot mig.
- Alla kan väl dansa tryckare, det är ju inte så svårt, sa jag och skrattade lite.
- Det var inte det jag menade. Jag menade danserna innan.
- Ehm, jaha... tack antar jag, sa jag bara och vände mig om och började gå mot dom andra.
- Oh my gash vad söta ni är! utbrast Lila när jag kom fram. Jag svarade bara med ”blicken”.
- Men vad då? Ni är ju det. Så sjukt söta. Eller hur Chaz? sa hon och tittade på Chaz.
- Verkligen söta, instämde han.
- Alltså skulle ni kunna vara lite tyst, jag känner inte för att skämma ihjäl mig inför Justin ännu mer än vad jag redan gjort. Och dessutom vet ni att jag inte gillar honom, inte som kompis ens, sa jag och lämnade dom också.
Varför måste alla prata om mig och Justin? Det är ju inte direkt något speciellt med oss? Och vi har bara dansat lite ikväll, så dom kan inte tro att det är något mellan oss eller att det kommer bli något.

Det var då tanken slog mig!

---

Vad var det Jessica kom på?
Vet att kapitlet var ganska kort, emn det kommer ett till ikväll eller imorgon tror jag.
Och förlåt för överdålig uppdatering. Har inte haft tid helt enkelt. Jag vet att det suger att jag uppdaterar så lite, men jag ska försöka bli bättre. Men just nu ligger jag efter i skolan och som om inte det räcker har jag en massa prov just nu också.

Vill bara tacka alla som kommenterar! Älskar era kommentarer och det gör så jag bara vill skriva, men har inte haft tid som sagt. Men jag vill bara svara på en kommentar:

Först och främst vill jag bara säga att det glädjer mig att du gillar novellen.
Jag vet att jag uppdaterar sällan, men jag ska försöka få ändring på det så fort som möjligt. Ja, jag har också tänkt på att det är därför, men om jag sen skriver en del varför kommenterar nästan ingen ändå?
Jag har faktiskt varit sjuk, och itne bara låtsats som det. Och jag kan hålla med om att det är när man är sjuk eller hemma man ska uppdatera som mest. Fast det beror ju på hur man är sjuk och hur sjuk man är. Har man magsjuka vill man nog inte skriva för då mår man verkligen inte bra. Samma med om man har öroninflammation, lunginflammation och en massa samtidigt.
Jag förstår att du inte menar något dumt med kommentaren!

Jag fortsatte titta från Justin till Jasmine flera gånger. Båda började bli nervösa nu, det såg jag. Fast Justin mest, undra varför?
- Klart jag vill, sa jag efter ett tags tänkande.
- Ja, vad bra, utbrast Jasmine och Justin samtidigt och kom fram och kramade mig.
- Och du Jasmine, jag gjorde det för att få vara med dig, ingeting annat, viskade jag i hennes öra när hon kramade mig.
- Säker, sa hon skämtsamt och tittade på Justin. Jag tittade också på Justin.
- Helt säker, sa jag och log mot Jasmine.

Efter ett tag var festen igång igen, och alla dansade eller satt och pratade.
Jag kunde inte riktigt koncentrera mig på festen, jag hade så mycket att tänka på.
Var det det dom pratade om tidigare före festen? Hur kommer det här gå, vara med Justin varje dag? Vad har jag gett mig in på egentligen?
- Hej Jessica. Varför är inte du med dom andra? kom någon och frågade mig mitt i allt. Jag vände mig om och där stod Justin.
- Nä, jag har bara mycket att tänka på, sa jag och log lite. Han är faktiskt väldigt omtänksam.
- Men tänk på det efter festen, kom och dansa med..., sa han men tystnade.
- Dansa med vem? sa jag och log mot han. Haha, han tänkte säga att jag skulle komma och dansa med honom. Så sött.
- Nej med oss alla, eller ja. Okej, jag tänkte faktiskt säga kom och dansa med mig, men det kanske du inte vill? sa han och jag såg att han blev generad.
- Nja, egentligen vill jag inte. Men vad ska jag annars göra? Och du har rätt jag ska tänka efter festen. Kom nu! sa jag och tog tag i hans arm och drog med honom mot dansgolvet.
- Det där gick ju bra, hörde jag att han mumlade när vi gick ut på dansgolvet. Jag log för mig själv.
Vi började dansa. Låten som spelades var ’DJ got us fallin’ in love’. Alla studsade omkring, även vi. Efter den låten kom ’We R who we R’. Min favorit låt.
- Åh, jag älskar den här låten, skrek jag till Justin för att han skulle höra för all musik. Han log bara som svar. Kanske för att han inte visste vad han skulle säga, eller för att han inte hörde? Eller så log han bara?
När den låten slutade började ‘Stay’ spelas. Då förstod jag direkt att det skulle bli tryckare eller någon sådan dans. Ingen höjdare med Justin...
- Du Justin, jag orkar inte dansa mer, sa jag och skulle precis gå när han tog tag i min arm.
- Nej, stay. En sista dans, snälla? sa han och log mot mig. Jag kunde inte låta bli att skratta. ‘Nej, stay’, haha passade det inte för bra?
- Okej då, sa jag och ställde mig bredvid Justin igen. Han drog mig närmare sig och sen la han sina händer på min midja. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, så jag la mina händer på hans axlar bara. Han log stort mot mig hela tiden. Jag log lite tillbaka, men vände sen bort huvudet från honom.
Börjar jag gilla honom? Nej, klart jag inte gör. Jag kan ju inte gilla han efter bara en kväll, eller? Nej, det skulle vara sjukt. Och Justin, han gillar jag inte.

---

Jag hoppas att jag har fått fem kommentarer nu. Det här är ett tidsinställt inlägg, och jag hoppas verkligen att jag har fått mina fem kommentarer jag bad om iförrgår. Nästa kapitel kommer inte fören på tidigast söndag eller måndag.
Fråga en fråga i frågestunden på min vanliga blogg också. - Frågestunden.
Kommentera, kom igen gör mig glad och kommentera så det finns många kommentarer när jag kommer hem :)

Hörrni, hur är det med kommentarerna?
Jag har inte fått en enda kommentar på det senaste kapitlet - förutom av Bella om en design.
Ja, jag vet att jag inte har skrivit så många kapitel dom senaste veckorna, men jag har faktiskt varit sjuk. Så om jag inte får typ fem kommentarer så kommer ni inte få en del imorgon innan jag åker bort! Dags att kommentera?
Förlåt om jag låter så sur, men det blir mycket roligare att skriva om man får lite kommentarer :)

Just det, ni kan ju alltid fråga någon fråga på min personliga blogg i frågestunden jag har.

Tack på förhand :)



Bieberlove to y'all <3

17 years old - 30 ѕongѕ. 4 albums. 1 movie. 1 book. 20+ awards. 1 big tour (upcoming world tour). 86 shows and millions of fans ♥ #Happy17thBdayBiebs ♥

---

Just det, jag har inte uppdaterat och kommer nog inte uppdatera på några dagar för jag är sjuk och mår jätte dåligt :)