Jesscia

Jag tittade på henne med en förvånad blick.
- Vad då, ”jag vet vad vi gör!!”, sa jag och härmade hennes röst.
- Haha, du är ju helt sjuk, sa hon och slog till mig och skrattade. Jag kunde inte göra annat än att skratta med henne.
- Men vi kan ju fråga Justin om jag också kan följa med på turnén, då slipper vi ju vara ifrån varandra så länge, fortsatte hon sen.
- Du kan vara smart när du måste, sa jag och kramade om henne.
- Men kom igen nu, vad har vi att förlora?! sa hon och ställde sig upp och började gå iväg.
- Och bråttom också, sa jag för mig själv. Sedan följde jag efter henne.

Justins perspektiv

Så fort Jessica hade sagt sitt och gått iväg till dom andra kände jag hur sårad jag kände mig. Hon hade ju varit så snäll mot mig hela kvällen, nog fanns det lite undantag under kvällen när hon blev lite sur och dryg. Men hon hade ändå varit så snäll.
Hon hade dansat med mig, pratat snällt med mig. Jag trodde nästan att hon hade börjat gilla mig. Det hade varit en dröm för mig! Jag kan inte förklara med ord hur underbart det skulle vara om hon gillade mig och det kunde bli vi två.
Ja, nu förstår ni nog att jag gillar henne. Men det finns ju en till liten sak som är i vägen för att det skulle kunna bli vi två - Jasmine. Eller två saker till - Jasmine och Selena. Båda dom har visat intresse för mig, fast jag gillar ingen av dom mer än som en vän. Jag såg även på Jasmine och Selena att dom inte var ärligt glada när jag och Jessica hade dansat. Dom hade leenden i ansikten men dom var falska. Fast dom kanske är glada för att vi, eller jag åtminstone, är glad. Leendena kanske inte var falska på sättet att dom var dumma och elaka, dom var nog falska på sättet att dom hellre hade stått där själv, men ändå är glad för våran, eller min, skull.
Jag tittade efter Jessica när hon gick till dom andra, och jag såg hur Jasmine tog sig fram till Jessica. Dom började prata med varandra, jag hörde varje ord. Jasmine verkade sur på Jessica, men Jessica tog det bara lugnt som att jag inte hade några känslor alls. Men trots att Jessica är såhär mot mig, gillar jag henne ändå.
- Vad då såra honom? Jag sa bara att han inte var speciell för att han Justin Bieber. Om någon säger något sådant till en och man blir sårad så är det bara för att man tror att man är så jävla speciell, skrek Jessica till Jasmine. Då kom Lila fram till Jessica och började lugna ner henne och Jasmine gick iväg.
Just det där hon sa, om att jag tror jag är speciell för att jag är Justin Bieber är inte sant. Jag tror inte alls att jag är speciell och att jag skulle ha något plus med allt. Men det många glömmer är att jag också har känslor, jag är bara en vanlig kille som lever sin dröm - ingen superhjälte.
Innan jag visste ordet av det var Jasmine framme hos mig och började prata om att jag inte ska lyssna på Jessica. Att Jessica kan bli såhär ibland. Att Jessica har fel, och att både hon och Jessica vet att jag inte alls tror det.
Eller det var i alla fall det jag fick ihop meningarna som efter ett tag. Jag var inte alls koncentrerad på vad Jasmine sa, jag tittade bara på Jessica som hade gått iväg med Lila. Dom hade satt sig i soffan och satt och pratade om något. Jag har inte en aning om vad för jag hör inte vad dom säger, men det verkar vara något roligt för dom skrattar ganska mycket. Jag såg också att Jessica kastade lite blickar mot mitt håll.
När Jessica och Lila kramades kände jag hur jag blev avundsjuk på Lila som får krama henne. Men det var inget jag visade för Jasmine som fortfarande stod och prata om Jessica och hennes beteende. Jag hade knappt uppfattat ett ord efter att hon sagt att ingen av dom tror att jag tror att jag är speciell.
Jessica och Lila fortsatte prata, skratta och kramas. Inget märkvärdigt för någon här inne, men för mig var det fantastiskt att se. Att se Jessica så glad tillsammans med någon. Om hon bara hade kunnat vara så glad mot och med mig också...
- Du, Justin? hörde jag Jasmine säga.
- Eh, ja? sa jag osäkert.
- Har du ens hört något av vad jag har sagt? frågade Jasmine samtidigt som jag såg att Jessica och Lila var påväg mot vårt håll.
- Kolla. Jessica och Lila är påväg hit, sa jag bara för att undvika att erkänna att jag inte lyssnat på Jessica.
- Jaha, vad kul. Men har du lyssnat på mig något? frågade hon igen. Jag tänkte precis svara när Jessica och Lila kom fram till oss, i den mest perfekta tiden. Mina räddare!
Fast det kändes ändå konstigt att dom bara helt plötsligt kommer fram till mig nu. Jessica är ju sur på mig. Hon kanske vill säga förlåt?

---

Hur kommer det gå nu? Vad kommer Justin svara?
Kommentera :)

Nu måste jag plugga lite innan jag ska gå och lägga mig (tidsinställt inlägg).