Vi dansade hela låten. Hela tiden kände jag mig obekväm samtidigt som jag gillade att stå där och dansa med honom.
Så fort låten var slut släppte jag taget om honom och var precis påväg att gå när han tog tag i min arm, igen.
- Tack, sa han och tittade djupt in i mina ögon.
- Tack för vad då? frågade jag och jag förstod verkligen inte vad han menade med tack.
- För att du dansade med mig, och för att du kom hit. Du har gjort den här kvällen till den bästa i mitt liv, sa han och log stort mot mig.
- Oj, var det ända som kom ur min mun. Han började skratta lite, sedan log han mot mig och nickade bakom mig.
Vad är det nu då?
Jag vände mig sakta och osäkert om. Det jag fick se när jag vände mig om var faktiskt lite oväntat, eller rättare sagt väldigt oväntat. Där stod alla mina kompis, Jessica, Justin kompisar och hans kändiskompisar och tittade på oss. Alla hade ett leende i ansiktet. Men jag genomskådade Jessica och Selena, dom hade inte riktiga leenden i ansiktet. Det var fake. Det syntes inte lika tydligt på Selena som på Jessica. Kanske för att jag inte känner henne, och inte kan se bara sådär när hon ler även fast hon inte vill. Sådant lär man sig när man är med en person mycket.
En annan sak som gjorde att jag förstod att Selenas leende var fake var att hon snabbt vände bort blicken, och då såg hon verkligen ledsen ut.
- Verkar som dom sett oss, sa Justin. Och åter igen var det han som ryckte mig tillbaka till verkligheten.
- Hehe, ja, sa jag bara och tänkte åter igen gå.
- Du Jessica? sa Justin snabbt och jag vände mig om igen.
- Ja, sa jag osäkert.
- Du kan verkligen dansa, sa han och log mot mig.
- Alla kan väl dansa tryckare, det är ju inte så svårt, sa jag och skrattade lite.
- Det var inte det jag menade. Jag menade danserna innan.
- Ehm, jaha... tack antar jag, sa jag bara och vände mig om och började gå mot dom andra.
- Oh my gash vad söta ni är! utbrast Lila när jag kom fram. Jag svarade bara med ”blicken”.
- Men vad då? Ni är ju det. Så sjukt söta. Eller hur Chaz? sa hon och tittade på Chaz.
- Verkligen söta, instämde han.
- Alltså skulle ni kunna vara lite tyst, jag känner inte för att skämma ihjäl mig inför Justin ännu mer än vad jag redan gjort. Och dessutom vet ni att jag inte gillar honom, inte som kompis ens, sa jag och lämnade dom också.
Varför måste alla prata om mig och Justin? Det är ju inte direkt något speciellt med oss? Och vi har bara dansat lite ikväll, så dom kan inte tro att det är något mellan oss eller att det kommer bli något.

Det var då tanken slog mig!

---

Vad var det Jessica kom på?
Vet att kapitlet var ganska kort, emn det kommer ett till ikväll eller imorgon tror jag.
Och förlåt för överdålig uppdatering. Har inte haft tid helt enkelt. Jag vet att det suger att jag uppdaterar så lite, men jag ska försöka bli bättre. Men just nu ligger jag efter i skolan och som om inte det räcker har jag en massa prov just nu också.

Vill bara tacka alla som kommenterar! Älskar era kommentarer och det gör så jag bara vill skriva, men har inte haft tid som sagt. Men jag vill bara svara på en kommentar:

Först och främst vill jag bara säga att det glädjer mig att du gillar novellen.
Jag vet att jag uppdaterar sällan, men jag ska försöka få ändring på det så fort som möjligt. Ja, jag har också tänkt på att det är därför, men om jag sen skriver en del varför kommenterar nästan ingen ändå?
Jag har faktiskt varit sjuk, och itne bara låtsats som det. Och jag kan hålla med om att det är när man är sjuk eller hemma man ska uppdatera som mest. Fast det beror ju på hur man är sjuk och hur sjuk man är. Har man magsjuka vill man nog inte skriva för då mår man verkligen inte bra. Samma med om man har öroninflammation, lunginflammation och en massa samtidigt.
Jag förstår att du inte menar något dumt med kommentaren!