Tänk om Justin tolkade allt fel? Tänk om han trodde att dansen var signaler till att jag gillar honom. Vad händer då? Och han vet ju att jag brukar vara dum och så mot honom, och nu har jag ju nästan inte varit det. Tänk om han tar det som en signal för att jag gillar honom också? Då kommer mitt liv gå under... att vara med honom i flera månader om han tror att jag gillar honom, det skulle aldrig gå.
- Varför gick du bara?
Jag vände mig om och där stod han. Justin, självklart.
- Varför jag gick? Jag sa en sista dans. Och vi dansade. Menar du att jag skulle stå där och titta på dig istället? sa jag irriterat.
- Ehm, alltså..., sa han och jag såg direkt att han blev väldigt osäker.
- Va? Alltså vad då? frågade jag, med samma irriterade röst som förut.
- Det var inte så jag menade. Jag tänkte bara vara snäll och så, och sen gick du bara. Så jag tänkte bara om du hade något speciell anledning, sa han och tittade ner.
- Nej, varför skulle jag ha en speciell anledning bara för att gå ifrån dig? frågade jag kaxigt och jag betonade verkligen speciell och dig.
- Alltså, varför måste du vara så dryg? sa han och nu såg han inte osäker ut länge, nu såg han nästan arg ut.
- Jag frågade en fråga, svara på den!
- Men åh, du fattar ju inte. Jag menade inte att du måste ha en speciell anledning bara för att det handlar om mig..., hann han säga innan jag avbröt honom.
- Nähe, vad menade du då? frågade jag och slängde en snabb blick runt mig för att se om det var många som hade märkt oss. Som tur var hade nästan ingen det.
Jag inväntade ett svar, men jag fick inget.
- Jag förstod väl det. Du menade visst så. Men tror inte att du är så jävla speciell bara för att du är fucking Justin Bieber, skrek jag till honom och vände på klacken och lämnade honom. När jag gått bort till dom andra tittade jag lite smått mot hans håll. Han stod och tittade mot mig. Man kunde se att han såg ledsen ut, han var sårad. Men jag brydde mig inte. Han ska inte tro att han är speciell bara för att han är Justin Bieber.
- Jessica, vad i helvete gör du? sa Jasmine till mig när hon kommit fram till mig.
- Vad då? frågade jag och tittade mot Justin igen. Han tittade på mig fortfarande.
- Du skulle ju vara snäll mot honom, inte såra honom, sa hon.
- Vad då såra honom? Jag sa bara att han inte var speciell för att han Justin Bieber. Om någon säger något sådant till en och man blir sårad så är det bara för att man tror att man är så jävla speciell, skrek jag till henne.
- Snälla Jess, lugna dig, sa Lila och kom fram till mig.
Jasmine gav mig bara en sur blick, en blick som sa att hon var väldigt sur och besviken på mig och att vi får ta det här sen.
- Lila, vad ska jag göra? Han tror säkert att jag gillar honom, sa jag och suckade.
- Kom vi går och sätter oss, sa Lila och vi gick och satte oss i en ledig soffa.
- Varför det? Och gör du inte det? frågade hon och log.
- Haha, den var bra, sa jag och log.
- Oj, du gillar honom verkligen inte, sa Lila och skrattade.
- Om jag gör, och så gjorde jag inte det, sa jag.
- Alltså nu fattar jag inte, gillar du honom eller inte? frågade Lila som såg en aning förvirrad ut.
- Men du är då allt trög! Nej, jag gillar honom inte, sa jag och skrattade.
- Okej, men om du inte gillar honom varför skulle han då tro att du gillar honom?
- För att varje gång, då menar jag varje gång, jag har varit i närheten av honom har jag alltid gjort något dumt mot honom... eller ja jag tror du förstår hur jag menar? sa jag och tittade på Lila. Hon nickade bara till svar.
- Så jag lovade Jasmine att jag skulle vara snäll mot honom idag, så därför dansade jag med honom och allt annat..., sa jag och tittade efter Jasmine. Jag hittade henne, bredvid Justin. Oväntat? Nej.
- Alltså hur tycker du själv att det gick med att vara snäll mot honom ikväll? frågade Lila och skrattade.
- Det gick så jävla bra som det bara kunde gå, sa jag och började skratta jag med. När vi hade slutat skratta och återhämtat oss tittade jag på Lila.
- Jag kommer sakna dig så himla mycket att det inte ens finns ord för hur mycket jag kommer sakna dig, sa jag och kramade om henne.
- Du ska alltid tjorva till det, man fattar ju knappt vad du säger och menar, haha. Men jag kommer sakna dig så otroligt mycket också, sa hon och kramade mig tillbaka.
- Jag vet vad vi gör!! utbrast Lila efter ett tag.

---

Vad är det Lila har kommit på nu?
Kommentera så får ni fortsättningen :)